Previous Verse
Next Verse

Shloka 4

क्षुपदधीचिसंवादः — शिलादतपः, वरसीमा, मेघवाहनकल्पे त्रिदेवसमागमः

ततः प्रणम्य देवेशं सहस्राक्षं सहामरैः प्रोवाच मुनिशार्दूल कृताञ्जलिपुटो हरिम्

tataḥ praṇamya deveśaṃ sahasrākṣaṃ sahāmaraiḥ provāca muniśārdūla kṛtāñjalipuṭo harim

Entonces, tras postrarse ante el Señor de los dioses—el de mil ojos—junto con los inmortales reunidos, aquel sabio excelso, tigre entre los munis, con las manos unidas en reverencia, se dirigió a Hari. En este humilde abandono, las almas atadas (paśu) se vuelven al refugio supremo, buscando liberarse del lazo (pāśa) por la gracia del Señor (pati).

tataḥthen/thereupon
tataḥ:
praṇamyahaving bowed/prostrated
praṇamya:
deveśamto the Lord of the gods
deveśam:
sahasrākṣamthe thousand-eyed one (Indra)
sahasrākṣam:
saha-amaraiḥtogether with the immortals (devas)
saha-amaraiḥ:
provācaspoke/addressed
provāca:
muni-śārdūlaḥthe tiger among sages (a great sage)
muni-śārdūlaḥ:
kṛta-añjali-puṭaḥhaving formed the añjali (palms joined) gesture
kṛta-añjali-puṭaḥ:
harimHari (Vishnu)
harim:

Suta Goswami (narrating the scene; internal speaker: a great sage addressing Hari)