HomeRamayanaYuddha KandaSarga 67Shloka 104

Shloka 104

अथास्यकवचंशुभ्रंजाम्भूनदमयंशुभम् ।प्रच्छादयामासशरैस्सन्ध्याभ्रमिवमारुतः ।।।।

athāsya kavacaṃ śubhraṃ jāmbhūnadamayaṃ śubham |

pracchādayāmāsa śaraiḥ sandhyābhram iva mārutaḥ ||

Da bedeckte er jenen strahlenden, glückverheißenden Harnisch aus reinem Gold mit Pfeilen, wie der Wind die Wolkenmassen der Abenddämmerung verhüllt.

athathen
atha:
Kriya-visheshana (क्रियाविशेषण)
TypeIndeclinable
Rootatha (अव्यय)
Formअनन्तरार्थक-अव्यय (sequence marker: 'then')
asyaof him/his
asya:
Sambandha (सम्बन्ध/possessor)
TypeNoun
Rootidam/tad (सर्वनाम-प्रातिपदिक)
Formपुंलिङ्ग/नपुंसक, षष्ठी (Gen), एकवचन
kavacamarmor
kavacam:
Karma (कर्म)
TypeNoun
Rootkavaca (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, द्वितीया (Acc), एकवचन
śubhrambright/white
śubhram:
Visheshana (विशेषण)
TypeAdjective
Rootśubhra (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, द्वितीया, एकवचन; कवचम् इत्यस्य विशेषणम्
jāmbhūnadamayammade of gold
jāmbhūnadamayam:
Visheshana (विशेषण)
TypeAdjective
Rootjāmbhūnada + maya (प्रातिपदिक)
Formतत्पुरुष (material/मयट्-अर्थ): 'जाम्भूनदस्य मयम्' (made of gold); नपुंसकलिङ्ग, द्वितीया, एकवचन
śubhambeautiful/auspicious
śubham:
Visheshana (विशेषण)
TypeAdjective
Rootśubha (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, द्वितीया, एकवचन; कवचम् इत्यस्य विशेषणम्
pracchādayāmāsacovered
pracchādayāmāsa:
Kriya (क्रिया)
TypeVerb
Rootpra-chād (धातु)
Formणिच्-प्रयोग (causative stem), लिट्-लकार (Perfect), परस्मैपद, प्रथमपुरुष, एकवचन
śaraiḥwith arrows
śaraiḥ:
Karana (करण)
TypeNoun
Rootśara (प्रातिपदिक)
Formपुंलिङ्ग, तृतीया (Instr), बहुवचन
sandhyābhraman evening cloud
sandhyābhram:
Upamana (उपमान)
TypeNoun
Rootsandhyā + abhra (प्रातिपदिक)
Formषष्ठी-तत्पुरुष: 'सन्ध्यायाः अभ्रम्' (evening cloud); नपुंसकलिङ्ग, द्वितीया, एकवचन
ivalike
iva:
Sambandha (सम्बन्ध)
TypeIndeclinable
Rootiva (अव्यय)
Formउपमार्थक-अव्यय
mārutaḥwind
mārutaḥ:
Karta (कर्ता)
TypeNoun
Rootmāruta (प्रातिपदिक)
Formपुंलिङ्ग, प्रथमा, एकवचन

Then he covered Kumbhakarna's glittering golden shield with arrows just as the evening wind covered the cloud.

L
Lakṣmaṇa
K
Kumbhakarṇa

FAQs

Dharma is reflected as unwavering effort in a just cause—sustained, methodical action rather than impulsive collapse before an imposing opponent.

Lakṣmaṇa intensifies his attack, showering Kumbhakarṇa’s golden armor with arrows.

Perseverance—continuing the fight with strategic pressure.