भरद्वाजाश्रम-समागमः / Meeting Bharadvaja at the Hermitage
Homeward Blessings
त्वांपुराचीरवसनंप्रविशन्तंमहावनम् ।।6.127.5।।स्त्रीतृतीयंच्युतंराज्याद्धर्मकामं च केवलम् ।पदातिंत्यक्तसर्वस्वंपितुर्वचनकारिणम् ।।6.127.6।।सर्वभोगैःपरित्यक्तंस्वर्गच्युतमिवामरम् ।दृष्टातुकरुणापूर्वंममासीत्समितिञ्जयः ।।6.127.7।।कैकेयीवचनेयुक्तंवन्यमूलफलाशिनम् ।
tvāṃ purā cīra-vasanaṃ praviśantaṃ mahāvanam || 6.127.5 ||
strī-tṛtīyaṃ cyutaṃ rājyād dharma-kāmaṃ ca kevalam |
padātiṃ tyakta-sarvasvaṃ pitur vacana-kāriṇam || 6.127.6 ||
sarva-bhogaiḥ parityaktaṃ svarga-cyutam ivāmaram |
dṛṣṭā tu karuṇā-pūrvaṃ mamāsīd samitiñjayaḥ || 6.127.7 ||
kaikeyī-vacane yuktaṃ vanya-mūla-phalāśinam |
Einst, als ich dich sah, in Rindengewänder gekleidet, wie du den großen Wald betratst, verbannt aus dem Königreich, als Dritter mit deiner Gattin gehend, nur das Dharma suchend, zu Fuß wandernd, alles aufgegeben habend und nur handelnd, um das Wort deines Vaters zu erfüllen, auf alle Annehmlichkeiten verzichtend wie ein vom Himmel gefallener Gott, von Waldwurzeln und Früchten lebend im Gehorsam gegenüber Kaikeyīs Forderung – da, o Sieger in der Schlacht, erwachte zuerst Mitleid in mir.
When Rama had spoken that way to the great sage, Bharadwaja was delighted and with a smiling look replied.
Dharma and satya are upheld through fidelity to one’s pledged duty: Rāma accepts exile to honor his father’s word, showing that truthfulness and righteous obligation outweigh personal comfort and power.
Bharadvāja recalls Rāma’s earlier exile—his austere forest life under Kaikeyī’s demand—and contrasts it with the present return after victory, expressing the compassion that Rāma’s sacrifice inspired.
Rāma’s satya-vrata (commitment to truth and promises) and tyāga (renunciation), which elicit a sage’s compassion and admiration.