“श्रीकृष्ण! यदि भीमसेन और अर्जुन कायर होकर कौरवोंके साथ संधिकी कामना करने लगे हैं, तो मेरे वृद्ध पिताजी अपने महारथी पुत्रोंके साथ शत्रुओंसे युद्ध करेंगे ।। पज्च चैव महावीर्या: पुत्रा मे मधुसूदन । अभिमन्यु पुरस्कृत्य योत्स्यन्ते कुरूभि: सह
śrīkṛṣṇa! yadi bhīmasenaḥ ca arjunaḥ ca kāyarau bhūtvā kauravaiḥ saha sandhi-kāmanāṃ kartum ārabhete, tarhi mama vṛddhaḥ pitā mahāratha-putraiḥ saha śatrubhiḥ saha yuddhaṃ kariṣyati. pañca caiva mahā-vīryāḥ putrā me madhusūdana, abhimanyuṃ puraskṛtya yotsyante kurubhiḥ saha.
„O Śrī Kṛṣṇa! Wenn Bhīmasena und Arjuna den Mut verlieren und nach einem Ausgleich mit den Kauravas verlangen, dann wird mein betagter Vater dennoch gegen die Feinde in den Krieg ziehen—zusammen mit seinen Söhnen, den großen Wagenkämpfern. Und meine fünf Söhne, o Madhusūdana, werden, Abhimanyu an der Spitze, an der Seite der Kurus kämpfen.“
वैशम्पायन उवाच
The verse stresses steadfastness in kṣatriya-dharma: when justice and honor are at stake, fear-driven compromise is condemned, and even the elderly and the next generation are portrayed as ready to uphold duty through battle.
A speaker addresses Kṛṣṇa, declaring that even if leading heroes like Bhīma and Arjuna were to seek peace out of cowardice, the speaker’s aged father and five valorous sons—led by Abhimanyu—will still fight against the enemy alongside the Kurus.