Udyoga Parva Adhyāya 58 — Saṃjaya’s Audience and Kṛṣṇa’s Deterrent Counsel (संजय-प्रवेशः कृष्णवाक्यं च)
तदनन्तर इन्द्रके समान पराक्रमी तथा समस्त आभूषणोंसे विभूषित वक्ताओंमें श्रेष्ठ श्रीकृष्ण इन्द्रध्वजके समान उठ बैठे और मुझसे पहले तो मृदुल एवं मनको आह्लाद प्रदान करनेवाली प्रवचनयोग्य वाणी बोले। फिर वह वाणी अत्यन्त दारुणरूपमें प्रकट हुई, जो आपके पुत्रोंके लिये भय उपस्थित करनेवाली थी ।।
sañjaya uvāca | tadanantara indrakē samāna-parākramī tathā samasta-ābhūṣaṇaiḥ vibhūṣitaḥ vaktṝṇāṃ śreṣṭhaḥ śrīkṛṣṇa indra-dhvajavat utthāya upāviśat, mama pūrvaṃ tu mṛduṃ mana-āhlāda-pradāyinīṃ pravacana-yogyāṃ vāṇīm uvāca | punaḥ sā vāṇī atyanta-dāruṇa-rūpeṇa prādurabhavat, yā tava putrāṇāṃ bhayaṃ upasthāpayantī āsīt || vācaṃ tāṃ vacanārhasya śikṣā-akṣara-samanvitām | aśrauṣam aham iṣṭārthāṃ paścād hṛdaya-hāriṇīm ||
Sañjaya sprach: Darauf erhob sich Śrī Kṛṣṇa—Indra an Tapferkeit gleich, mit allen Schmuckstücken geziert und der Erste unter den Rednern—wie Indras Banner und nahm Platz. Zuerst sprach er mit sanfter Stimme, zum Rat geeignet, den Geist beruhigend und erfreuend. Dann aber nahm eben diese Rede eine überaus strenge Gestalt an und brachte deinen Söhnen Furcht. Ich hörte die Worte dieses würdigen Sprechers—jede Silbe lehrreich—die den beabsichtigten Sinn darlegten und zugleich das Herz gefangen nahmen.
संजय उवाच
Effective dharmic counsel can begin with gentleness to invite receptivity, yet must become firm when confronting injustice; true instruction combines clarity of meaning with ethical force, even if it alarms those committed to wrongdoing.
Sañjaya reports that Kṛṣṇa rises and addresses the assembly: his speech starts soothing and suitable for counsel, then turns stern and fear-inducing for Dhṛtarāṣṭra’s sons, while remaining precise, instructive, and compelling.