सयक्षभूतगन्धर्वे सकिन्नरमहोरगे । सचारणपिशाचे वै सदेवर्षिनिशाचरे,नरश्रेष्ठ! तीनों लोकोंमें जितने देहधारी हैं, उन सबमें इन्हीं तत्त्वोंके समुदायको देह समझना चाहिये। देवता, मनुष्य, दानव, यक्ष, भूत, गन्धर्व किन्नर, महासर्प, चारण, पिशाच, देवर्षि, निशाचर, दंश (डंक मारनेवाली मक्खी), कीट, मच्छर, दुर्गन्धित कीड़े, चूहे, कुत्ते, चाण्डाल, हिरन, श्वपाक (कुत्ताका मांस खानेवाला), पुल्कस (म्लेच्छ), हाथी, घोड़े, गधे, सिंह, वृक्ष और गौ आदिके रूपमें जो कुछ मूर्तिमान् पदार्थ है, सर्वत्र इन्हीं तत्त्वोंका दर्शन होता है
sa-yakṣa-bhūta-gandharve sa-kinnara-mahorage | sa-cāraṇa-piśāce vai sa-devarṣi-niśācare, naraśreṣṭha! trīṣu lokeṣu yāvanto deha-dhāriṇaḥ santi, teṣāṃ sarveṣāṃ dehaḥ eṣām eva tattvānāṃ samudāya iti draṣṭavyaḥ | yatra yatra mūrtimat padārthaḥ dṛśyate, tatra tatra eṣām eva tattvānāṃ darśanam bhavati ||
Vasiṣṭha sprach: „O Bester der Menschen, ob unter Yakṣas, Bhūtas, Gandharvas, Kinnaras, großen Schlangen (Nāgas), Cāraṇas, Piśācas, göttlichen Sehern oder Nachtwandlern—ja, unter allen verkörperten Wesen der drei Welten—ist der ‘Körper’ als nichts anderes zu verstehen denn als ein Gefüge eben dieser grundlegenden Bestandteile. Welche Gestalt auch immer als greifbares, verkörpertes Wesen erscheint—Gott, Mensch, Dānava oder irgendein Geschöpf—überall sieht man nur diese selben Bestandteile am Werk. Der ethische Anstoß besteht darin, Hochmut und Abneigung zu lösen, indem man eine einzige stoffliche Grundlage unter allem verkörperten Leben erkennt.“
वसिष्ठ उवाच
All embodied beings—divine, human, or otherwise—are constituted by the same fundamental tattvas; therefore the body is an aggregate of shared elements, a view meant to reduce pride, hatred, and caste/species-based contempt.
Vasiṣṭha instructs the listener (addressed as 'naraśreṣṭha') in a contemplative, Sāṅkhya-like analysis: he lists many classes of beings to emphasize that across the three worlds, every tangible form is built from the same constituents.