वृत्ति-सत्सङ्ग-दान-धर्म
Livelihood, Virtuous Association, and Ethics of Giving
धर्मज्ञ भरतनन्दन! सिंहोंमें थकावटका होना ही ज्वर कहलाता है; परंतु मनुष्योंमें यह ज्वरके नामसे ही प्रसिद्ध है ।।
dharmajña bharatanandana! siṁheṣu thakāvaṭa-kā hona hī jvara kahalātā hai; parantu manuṣyeṣu ayaṁ jvara-śabdenaiva prasiddhaḥ. maraṇe janmani tathā madhye cāviśate naram | etan māheśvaraṁ tejo jvaro nāma sudāruṇaḥ || bhagavān-maheśvarasya tejorūpa eṣa jvaraḥ atyantaṁ dāruṇaḥ. sa mṛtyukāle, janmakāle tathā madhye’pi manuṣya-śarīre praviśati. eṣa sarvaśaktaḥ māheśvara-jvaraḥ sarva-prāṇināṁ vandanīyaḥ mānanīyaś ca. eṣa eva dharmātmanāṁ śreṣṭhasya vṛtrāsurasya śarīre’pi praviṣṭavān.
Bhīṣma sprach: „O weiser Nachkomme Bharatas, unter Löwen wird ‘Müdigkeit’ selbst ‘Fieber’ genannt; unter den Menschen aber ist es schlicht unter dem Namen ‘Fieber’ bekannt. Dieses schreckliche Fieber ist der Glanz (tejas) Maheshvaras (Śivas) selbst. Es tritt in den Menschen zur Stunde des Todes ein, zur Stunde der Geburt und auch in der Spanne dazwischen. Weil es Maheshvaras allmächtige Energie ist, soll es von allen Lebewesen verehrt und geehrt werden. Ja, eben dieses Fieber drang einst sogar in den Leib des edlen und rechtschaffenen Vṛtra-Asura ein.“
भीष्म उवाच
The verse frames fever (jvara) not merely as a medical condition but as a manifestation of Maheshvara’s divine energy—an awe-inspiring force that touches beings at birth, death, and throughout life. Ethically, it urges reverence toward cosmic powers that govern embodied existence, cultivating humility before suffering and mortality.
In Bhishma’s instruction to Yudhiṣṭhira during the Shanti Parva, he explains the nature of ‘Jvara’ as a fierce, Śaiva power that can enter humans at critical life thresholds. He reinforces its potency by citing that it even entered the body of Vṛtrāsura, portrayed here as exceptionally righteous among asuras.