कुरुनन्दन! तुम भी इन ब्राह्मणोंका सभी अवस्थाओंमें प्रिय करो। ये इस पृथ्वीपर देवताके रूपमें विख्यात हैं |। एवं शक्रेण कौरव्य बुद्धिसौ क्ष्म्यान्महासुर: । उपायपूर्व निहतो वृत्रो ह्मिततेजसा,कुरुकुलभूषण! इस तरह अमित तेजस्वी देवराज इन्द्रने अपनी सूक्ष्म बुद्धिसे काम लेकर उपायपूर्वक महान् असुर वृत्रका वध किया था
kurunandana! tvam api ime brāhmaṇān sarvāsv avasthāsu priyān kuru. ete ’smin pṛthivyāṃ devatārūpeṇa vikhyātāḥ. evaṃ śakreṇa kauravya buddhisaukṣmyān mahāsuraḥ upāyapūrvaṃ nihato vṛtro ’mitatejasā, kurukulabhūṣaṇa! itthaṃ amitatejasā devarājena indreṇa sūkṣmabuddhyā kāryaṃ kṛtvā upāyapūrvaṃ mahān asuro vṛtraḥ hataḥ.
Bhishma sprach: „O Freude der Kurus, auch du sollst diese Brahmanen in jeder Lage als lieb und ehrwürdig behandeln. Auf dieser Erde sind sie berühmt als Verkörperungen der Götter. Ebenso, o Kaurava—o Schmuck des Kuru-Geschlechts—hat der überaus strahlende König der Götter, Indra, mit feinsinniger Klugheit und wohlbedachten Mitteln einst den großen Asura Vritra erschlagen.“
भीष्म उवाच
A ruler should honor and protect Brahmins in all situations, recognizing their sacred social role; and should use subtle discernment and appropriate means (upāya) to resolve grave threats, as illustrated by Indra’s slaying of Vritra.
Bhishma instructs the Kuru king to keep Brahmins pleased and revered, then cites a well-known mythic precedent: Indra, through strategic intelligence and a carefully chosen expedient, killed the powerful Asura Vritra.