Śālva’s Elephant Assault and the Counterstroke (शाल्वस्य नागारूढाभ्यवहारः)
इस प्रकार श्रीमह्याभारत शल्यपर्वमें संकुलयुद्धाविषयक अठारहवाँ अध्याय पूरा हुआ,अद्य क्षत्तुर्वच: सत्यं स्मरतां ब्रुवतो हितम् । “आज वे समझ लें कि दुन्तीपुत्र अर्जुन सम्पूर्ण धनुर्धरोंमें श्रेष्ठ एवं सामर्थ्यशाली हैं। आज पापाचारी दुर्बुद्धि धृतराष्ट्र अपनी भरपेट निन्दा करें और विदुरजीने जो सत्य एवं हितकर वचन कहे थे, उन्हें याद करें ।। अद्यप्रभृति पार्थ च प्रेष्पभूत इवाचरन्
sañjaya uvāca |
adya kṣattur vacaḥ satyaṃ smaratāṃ bruvato hitam |
"ādya te samjānīyur yathā kuntīputro 'rjunaḥ samasta-dhanurdharāṇāṃ śreṣṭhaḥ sāmarthyavān ca" |
adya pāpācārī durbuddhir dhṛtarāṣṭro nindāṃ pūrṇam ātmanaḥ kuryāt, vidureṇa ca ye satya-hita-vacāṃsi uktāni tāni smaret ||
adya-prabhṛti pārthaṃ ca preṣyabhūta ivācaran ||
Sañjaya sprach: „Heute sollen sie der wahrhaftigen und heilsamen Worte gedenken, die der Kämmerer Vidura gesprochen hat. Heute sollen sie endlich begreifen, dass Arjuna, der Sohn der Kuntī, der Erste und Mächtigste unter allen Bogenschützen ist. Heute soll Dhritarashtra — sündig und im Geist verirrt — sich an Selbstvorwürfen satt essen und den wahren, wohlfahrtsbringenden Rat erinnern, den Vidura gab. Und von diesem Tage an sollen sie sich gegenüber Pārtha (Arjuna) verhalten, als wäre er ihr Herr.“
संजय उवाच
Truthful counsel given for the welfare of all (satya-hita) should be remembered and heeded; ignoring wise advice leads to regret, and ethical failure in leadership culminates in self-reproach.
Sanjaya, reporting to Dhritarashtra, declares that the day’s events should make everyone recognize Arjuna’s unmatched prowess and should force Dhritarashtra to recall Vidura’s earlier warnings and feel the weight of his own culpability.