Vāsudeva-Māhātmya: Duryodhana’s Inquiry and Bhīṣma’s Theological Account of Keśava
वार्ष्णेयं च शरैस्तीक्ष्पै: कम्पयामास रोषित: । मुहुर॒भ्यर्दयन् भीष्म: प्रहस्य स्वनवत् तदा,इतना ही नहीं, रोषमें भरे हुए भीष्मने जोर-जोरसे हँसकर अपने तीखे बाणोंसे बारंबार पीड़ित करते हुए वृष्णिकुलभूषण श्रीकृष्णको कम्पित-सा कर दिया
vārṣṇeyaṃ ca śarais tīkṣṇaiḥ kampayāmāsa roṣitaḥ | muhur abhyardayan bhīṣmaḥ prahasya svanavat tadā ||
Sañjaya sprach: Zornentbrannt ließ Bhīṣma Vārṣṇeya (Śrī Kṛṣṇa) unter seinen scharfgeschliffenen Pfeilen erzittern, bedrängte ihn immer wieder; und da lachte Bhīṣma laut auf, dröhnend wie das Brüllen eines Löwen.
संजय उवाच