भीष्मपर्व — अध्याय ११०: पार्थभीमयोः प्रहारः तथा भीष्माभिमुखं संग्रामविस्तारः
Arjuna and Bhima’s pressure; escalation toward Bhishma
भीष्म उवाच सत्यमेतन्महाबाहो यथा वदसि पाण्डव,भीष्मने कहा--महाबाहो! पाण्डुनन्दन! तुम जैसा कहते हो, यह सत्य है। जबतक मेरे हाथमें शस्त्र होगा, जबतक मैं श्रेष्ठ धनुष लेकर युद्धके लिये सावधान एवं प्रयत्नशील रहूँगा, तबतक इन्द्रसहित सम्पूर्ण देववा और असुर भी रणक्षेत्रमें मुझे जीत नहीं सकते
bhīṣma uvāca satyam etan mahābāho yathā vadasi pāṇḍava | yāvat me haste śastraṁ bhaviṣyati yāvat ca śreṣṭhaṁ dhanuḥ gṛhītvā yuddhāya sāvadhānaḥ prayatnaś ca bhaviṣyāmi tāvat indrasahitaḥ sarvo devagaṇo 'surāś ca raṇakṣetre māṁ jetuṁ na śakṣyanti ||
Bhīṣma sprach: „Wahr ist, was du sagst, o mächtigarmiger Pāṇḍava. Solange eine Waffe in meiner Hand ist, solange ich meinen vortrefflichen Bogen ergreife und wachsam, ringend zum Kampf bereitstehe, werden weder die Götter mit Indra noch die Asuras mich auf dem Schlachtfeld besiegen können.“
भीष्म उवाच