अध्याय ७४: अक्रोध–क्षमा–निवासनीति
Chapter 74: Non-anger, Forbearance, and the Ethics of Residence
विक्रमेणौजसा चैव बलेन च समन्वित: । “यह सब जीवोंका दमन करता है, इसलिये “सर्वदमन” नामसे प्रसिद्ध हो।' तबसे उस कुमारका नाम सर्वदमन हो गया। वह पराक्रम, तेज और बलसे सम्पन्न था,सत्यक्षापि प्रवादो<यं यं॑ प्रवक्ष्यामि तेडनघ । निदर्शनार्थ न द्वेषाच्छुत्वा त॑ क्षन्तुमहसि अनघ! लोकमें एक कहावत प्रसिद्ध है और वह सत्य भी है, जिसे मैं दृष्टान्तके तौरपर आपसे कहूँगी; द्वेषफे कारण नहीं। अतः: उसे सुनकर क्षमा कीजियेगा
vikrameṇaujasā caiva balena ca samanvitaḥ | “yaḥ sarva-jīvān damayati, tasmāt ‘sarvadamana’ nāmnā prasiddho bhava” iti | tataḥ sa kumāraḥ sarvadamana iti nāma lebhe | sa parākrama-tejo-bala-sampannaḥ āsīt | satyam apy ayaṃ pravādo yaṃ pravakṣyāmi te ’nagha | nidarśanārthaṃ na dveṣāc chrutvā taṃ kṣantum arhasi |
Mit Tapferkeit, Kraft und Stärke ausgestattet, wurde über den Knaben verkündet: „Da er alle lebenden Wesen bezwingt, soll er unter dem Namen ‘Sarvadamana’ (Bezwinger aller) berühmt sein.“ Von da an nannte man das Kind Sarvadamana, erfüllt von Heldenmut, Glanz und Macht. Dann (fügt die Sprecherin hinzu): „Es gibt in der Welt ein Sprichwort—und es ist wahr—das ich dir als Beispiel sagen will, nicht aus Feindschaft. Nachdem du es gehört hast, o Makelloser, sollst du es verzeihen.“
वैशम्पायन उवाच
Power and excellence are acknowledged, but speech about others should be framed ethically: even a true proverb should be offered only as an illustration and without malice, with an explicit request for forgiveness if it may offend.
A child renowned for subduing others is formally given the name ‘Sarvadamana’ because of his ability to restrain all beings; immediately after, the speaker introduces a well-known saying, emphasizing it is told as an example rather than from hostility.