Āṇīmāṇḍavya–Upākhyāna
The Account of Āṇīmāṇḍavya and the Birth of Vidura
(न हि जन्मप्रभृत्युक्ते मम किंचिदिहानूतम् । यावत् प्राणा प्रियन्ते वै मम देहं समाश्रिता: ।। तावन्न जनयिष्यामि पित्रे कन्यां प्रयच्छ मे । परित्यजाम्बहं राज्यं मैथुनं चापि सर्वश: ।। ऊर्ध्वरेता भविष्यामि दाश सत्यं ब्रवीमि ते ।) मैंने जन्मसे लेकर अबतक कोई झूठ बात नहीं कही है। जबतक मेरे शरीरमें प्राण रहेंगे, तबतक मैं संतान नहीं उत्पन्न करूँगा। तुम पिताजीके लिये अपनी कन्या दे दो। दाश! मैं राज्य तथा मैथुनका सर्वथा परित्याग करूँगा और ऊध्वरेता (नैप्ठिक ब्रह्मचारी) होकर रहूँगा--यह मैं तुमसे सत्य कहता हूँ। वैशम्पायन उवाच तस्य तदू वचन श्रुत्वा सम्प्रहृष्टतनूरुह: । ददानीत्येव तं दाशो धर्मात्मा प्रत्यभाषत,वैशम्पायनजी कहते हैं--देवव्रतका यह वचन सुनकर धर्मात्मा निषादराजके रोंगटे खड़े हो गये। उसने तुरंत उत्तर दिया--“मैं यह कन्या आपके पिताके लिये अवश्य देता हूँ"
na hi janmaprabhṛty ukte mama kiñcid ihānṛtam | yāvat prāṇā priyante vai mama dehaṃ samāśritāḥ || tāvan na janayiṣyāmi pitre kanyāṃ prayaccha me | parityajāmy ahaṃ rājyaṃ maithunaṃ cāpi sarvaśaḥ || ūrdhvaretā bhaviṣyāmi dāśa satyaṃ bravīmi te || vaiśampāyana uvāca | tasya tad u vācanaṃ śrutvā samprahṛṣṭa-tanūruhaḥ | dadānīty eva taṃ dāśo dharmātmā pratyabhāṣata ||
Devavrata sprach: „Von meiner Geburt bis heute habe ich kein einziges falsches Wort gesprochen. Solange der Lebenshauch in diesem Körper weilt, werde ich keine Kinder zeugen. Darum gewähre mir deine Tochter für meinen Vater. O Fischer, ich entsage dem Königreich gänzlich, und ich entsage der geschlechtlichen Vereinigung vollständig. Ich werde leben als einer, dessen Same nach oben gewandt ist — ein lebenslanger Zölibatärer. Dies erkläre ich dir in Wahrheit.“ Vaiśampāyana sprach: Als der rechtschaffene König der Fischer diese Worte hörte, war er von Freude ergriffen, und seine Haare standen zu Berge. Sogleich erwiderte er: „Ich werde sie geben.“
वैशम्पायन उवाच
The passage elevates satya (truthfulness) and dharma-bound self-restraint: Devavrata binds himself by an uncompromising vow—renouncing both sovereignty and procreation—to secure his father’s marriage, showing how personal sacrifice is framed as ethical duty and fidelity to one’s word.
Devavrata negotiates with the fisher-king for the maiden meant for his father Śāntanu. To remove the obstacle of succession, he vows lifelong celibacy and relinquishes claim to the throne. Moved by this extraordinary pledge, the fisher-king agrees to give his daughter.