Previous Verse
Next Verse

Shloka 17

पीतवासा-कल्पः, माहेश्वरी-दर्शनम्, रौद्री-गायत्री, महायोगेन अपुनर्भवः

पीताभोष्णीषशिरसः पीतास्याः पीतमूर्धजाः ततो वर्षसहस्रान्त उषित्वा विमलौजसः

pītābhoṣṇīṣaśirasaḥ pītāsyāḥ pītamūrdhajāḥ tato varṣasahasrānta uṣitvā vimalaujasaḥ

Mit gelben Turbanen auf dem Haupt, gelben Gesichtern und gelbem Haar verweilten sie bis zum Ablauf von tausend Jahren—Wesen von makellosem, reinem Glanz.

pītayellow/golden
pīta:
ābhoṣṇīṣa-śirasaḥhaving heads adorned with turbans
ābhoṣṇīṣa-śirasaḥ:
pīta-āsyāḥhaving yellow faces
pīta-āsyāḥ:
pīta-mūrdhajāḥhaving yellow hair
pīta-mūrdhajāḥ:
tataḥthen/thereafter
tataḥ:
varṣa-sahasra-antathe end of a thousand years
varṣa-sahasra-anta:
uṣitvāhaving dwelt/abided
uṣitvā:
vimala-ojasaḥof spotless radiance/pure vigor
vimala-ojasaḥ:

Suta Goswami