दिक्पालादि-शिवलोकान्तर-कथनम्
Account of the Dikpālas and Intervening Realms toward Śiva’s Worlds
मार्तण्डभैरवस्तत्र भिन्नो द्वादशधा मुने / शक्तिभिस्तैजसीभिश्च कोटिसंख्याभिरन्वितः ३५।४५ / महाप्रकाशरूपश्च मदारुणविलोचनः / कङ्कोलितरुखण्डेषु नित्यं क्रीडारसोत्सुकः / वर्तते विन्ध्यदर्पारे पारे यस्तन्मयस्थितः
mārtaṇḍabhairavastatra bhinno dvādaśadhā mune / śaktibhistaijasībhiśca koṭisaṃkhyābhiranvitaḥ 35.45 / mahāprakāśarūpaśca madāruṇavilocanaḥ / kaṅkolitarukhaṇḍeṣu nityaṃ krīḍārasotsukaḥ / vartate vindhyadarpāre pāre yastanmayasthitaḥ
Dort, o Muni, spaltete sich Mārtaṇḍa Bhairava in zwölf Gestalten, umgeben von leuchtenden Śaktis in Koṭi-zahlloser Menge. Von der Gestalt großen Glanzes, mit arunaroten Augen wie in Trunkenheit, ist er stets begierig nach der Wonne des Spiels in den Hainen der Kaṅkolita-Bäume und weilt jenseits des Tores von Vindhya, in eben jenem Wesen gegründet.