Viśukra–Viṣaṅga-vadha (The Slaying of Viśukra and Viṣaṅga) — Lalitopākhyāna
पुनः पुनः प्रविलपन्कुटिलाक्षेण भूरिशः / आश्वास्यामानः शोकेन युक्तः कोपमवाप सः
punaḥ punaḥ pravilapankuṭilākṣeṇa bhūriśaḥ / āśvāsyāmānaḥ śokena yuktaḥ kopamavāpa saḥ
Immer wieder klagte er, mit schiefem, finsterem Blick; obgleich man ihn zu trösten suchte, geriet er, vom Kummer gebunden, in Zorn.