Rāhu, Eclipses, Antarikṣa, and the Seven Subterranean Heavens
Bila-svarga
तस्यानुचरितमुपरिष्टाद्विस्तरिष्यते यस्य भगवान् स्वयमखिलजगद्गुरुर्नारायणो द्वारि गदापाणिरवतिष्ठते निजजनानुकम्पितहृदयो येनाङ्गुष्ठेन पदा दशकन्धरो योजनायुतायुतं दिग्विजय उच्चाटित: ॥ २७ ॥
tasyānucaritam upariṣṭād vistariṣyate yasya bhagavān svayam akhila-jagad-gurur nārāyaṇo dvāri gadā-pāṇir avatiṣṭhate nija-janānukampita-hṛdayo yenāṅguṣṭhena padā daśa-kandharo yojanāyutāyutaṁ dig-vijaya uccāṭitaḥ.
Śukadeva Gosvāmī fuhr fort: O König, wie könnte ich den Charakter Bali Mahārājas verherrlichen? An seiner Tür steht Bhagavān Nārāyaṇa selbst, der Lehrer aller Welten, die Keule in der Hand, das Herz aus Mitgefühl für Seinen Bhakta erweicht. Als Rāvaṇa kam, um den Sieg zu erringen, schleuderte Vāmanadeva ihn mit dem großen Zeh weit fort. Später werde ich dies ausführlich schildern.
It says Lord Nārāyaṇa personally stands at the doorway of His devotee and, moved by compassion for His own people, can effortlessly repel even a powerful aggressor like Rāvaṇa.
Śukadeva Gosvāmī speaks this verse to Mahārāja Parīkṣit while describing cosmic regions and the Lord’s protection of His devotees.
It encourages steady bhakti and trust that God’s protection is real—devotees should focus on sincere practice rather than fear of opposition.