Bhū-maṇḍala as a Lotus: Jambūdvīpa, Ilāvṛta, and the Meru System
Mountains, Rivers, Lakes, and Brahmapurī
जठरदेवकूटौ मेरुं पूर्वेणाष्टादशयोजनसहस्रमुदगायतौ द्विसहस्रं पृथुतुङ्गौ भवत: । एवमपरेण पवनपारियात्रौ दक्षिणेन कैलासकरवीरौ प्रागायतावेवमुत्तरतस्त्रिशृङ्गमकरावष्टभिरेतै: परिसृतोऽग्निरिव परितश्चकास्ति काञ्चनगिरि: ॥ २७ ॥
jaṭhara-devakūṭau meruṁ pūrveṇāṣṭādaśa-yojana-sahasram udagāyatau dvi-sahasraṁ pṛthu-tuṅgau bhavataḥ; evam apareṇa pavana-pāriyātrau dakṣiṇena kailāsa-karavīrau prāg-āyatāv evam uttaratas triśṛṅga-makarāv aṣṭabhir etaiḥ parisṛto ’gnir iva paritaś cakāsti kāñcana-giriḥ.
Östlich des Berges Sumeru liegen die Berge Jaṭhara und Devakūṭa, die sich 18.000 Yojanas von Norden nach Süden erstrecken. Ebenso befinden sich im Westen Pavana und Pāriyātra; im Süden Kailāsa und Karavīra (von Osten nach Westen); und im Norden Triśṛṅga und Makara (von Osten nach Westen) in derselben Länge. Breite und Höhe all dieser Berge betragen 2.000 Yojanas. Von diesen acht Bergen umgeben, leuchtet Sumeru, der goldene Berg, wie Feuer ringsum.
This verse states that Mount Meru (also called Kāñcana-giri, the golden mountain) is encircled by eight major mountains—Jaṭhara, Devakūṭa, Pavana, Pāriyātra, Kailāsa, Karavīra, Triśṛṅga, and Makara—arranged by direction, making Meru shine like fire surrounded on all sides.
Śukadeva Gosvāmī is speaking to King Parīkṣit, detailing the sacred geography and cosmic layout described in the Fifth Canto.
The verse encourages a sacred vision of creation—seeing the universe as ordered and purposeful—helping a devotee cultivate humility, wonder, and remembrance of the Supreme Lord behind cosmic structure.