जनक–सुलभा संवादः
Janaka–Sulabhā Dialogue on Mokṣa and Non-attachment
श्रद्धालु, गुणवान्, परनिन्दासे सदा दूर रहनेवाले, विशुद्ध योगी, विद्वान, सदा शास्त्रोक्त कर्म करनेवाले, क्षमाशील, सबके हितैषी, एकान्तवासी, शास्त्रविधिका आदर करनेवाले, विवादहीन, बहुज्ञ, विज्ञ किसीका अहित न करनेवाले तथा इन्द्रियसंयम एवं मनोनिग्रहमें समर्थ पुरुषको ही इस ज्ञानका उपदेश देना चाहिये ।।
Vasiṣṭha uvāca: śraddhāluḥ guṇavān paranindāyāḥ sadā dūraḥ viśuddha-yogī vidvān sadā śāstroktakarma-kārī kṣamāśīlaḥ sarva-hitaiṣī ekāntavāsī śāstra-vidhi-ādara-kārī vivādahīnaḥ bahujñaḥ vijñaḥ kasyacid ahitaṃ na karoti yaḥ tathā indriya-saṃyama-mano-nigrahe samarthaḥ puruṣaḥ tasmai eva asya jñānasya upadeśaḥ kartavyaḥ. etair guṇair hīnatame na deyam etat paraṃ brahma viśuddham āhuḥ; na śreyasā yokṣyati tādṛśe kṛtaṃ dharma-pravaktāram apātra-dānāt.
এই জ্ঞান কেবল তাকেই উপদেশ দিতে হয় যে শ্রদ্ধাবান, গুণবান, সদা পরনিন্দা থেকে দূরে, বিশুদ্ধ যোগী, বিদ্বান, শাস্ত্রবিধি অনুযায়ী কর্মে নিরত, ক্ষমাশীল, সর্বজনের হিতৈষী, একান্তবাসী, শাস্ত্রবিধিকে সম্মানকারী, বিবাদহীন, বহুজ্ঞ ও বিচক্ষণ, কারও অকল্যাণ না-করা, এবং ইন্দ্রিয়সংযম ও মনোনিগ্রহে সক্ষম। যে এই সদ্গুণসমূহে অতিশয় হীন, তাকে এটি দেওয়া উচিত নয়। এ জ্ঞানকে বিশুদ্ধ পরব্রহ্মস্বরূপ বলা হয়েছে। অপাত্রকে দিলে তা তার মঙ্গল সাধন করে না; আর কুপাত্রকে উপদেশ দিলে বক্তারও কল্যাণ হয় না।
वसिष्ठ उवाच
Brahman-knowledge (brahma-vidyā) is to be taught only to a qualified student—one who is faithful, virtuous, non-slanderous, disciplined, non-contentious, harmless, and capable of sense-restraint and mind-control. Teaching it to an unfit person neither benefits the recipient nor the teacher.
Vasiṣṭha is laying down ethical and pedagogical criteria for transmitting a highest teaching: the instructor must discern the student’s character and discipline, because misdirected instruction (like giving to an unworthy recipient) undermines the intended spiritual welfare.