Vidyā–Avidyā and the Twenty-Fifth Principle
Sāṃkhya–Yoga Clarification
तात! तपस्यामें सभीका अधिकार है। जितेन्द्रिय और मनोनिग्रहसम्पन्न हीन वर्णके लिये भी तपका विधान है; क्योंकि तप पुरुषको स्वर्गकी राहपर लानेवाला है ।।
tāta! tapasyāṁ sarveṣām adhikāraḥ. jitendriya-manonigraha-sampannasya hīna-varṇasya api tapasāṁ vidhānam; yataḥ tapaḥ puruṣaṁ svargasya mārgam ānayati. prajāpatiḥ prajāḥ pūrvam asṛjat tapasā vibhuḥ. kvacit kvacid brahma-paraḥ vratāny āsthāya, pārthiva-bhūpāla! pūrva-kāle śaktimān prajāpatiḥ tapasi sthitvā ca kadācid brahma-parāyaṇa-vrate sthitvā ca jagat-sṛṣṭim akarot.
বৎস! তপস্যায় সকলেরই অধিকার আছে। ইন্দ্রিয়জয়ী ও মনোনিগ্রহসম্পন্ন হলে হীনবর্ণের জন্যও তপস্যার বিধান আছে; কারণ তপস্যাই মানুষকে স্বর্গপথে প্রবৃত্ত করে। হে ভূপাল! প্রাচীনকালে শক্তিমান প্রজাপতি তপস্যায় প্রতিষ্ঠিত হয়ে, আর কখনও কখনও ব্রহ্মপরায়ণ ব্রত অবলম্বন করে, প্রজাসৃষ্টি করেছিলেন।
पराशर उवाच
Tapas is a universally available discipline: anyone who cultivates sense-control and mental restraint is eligible for austerity, and such tapas is presented as a means of spiritual uplift (symbolized as the path to heaven).
Parāśara instructs a king, arguing for the broad accessibility of ascetic practice and supporting it with a cosmological example: Prajāpati himself created beings by abiding in tapas and by undertaking Brahman-oriented vows.