Prahlāda–Indra Saṃvāda: Kartṛtva (Agency) and Svabhāva (Nature) in the Causation of Karma
इसलिये बुद्धिके द्वारा मनको समाहित करके समस्त प्राणियोंमें स्थित परमात्मामें लगावे। किसीका अहित न सोचे, असम्भव वस्तुकी कामना न करे, मिथ्या पदार्थोंकी चिन्ता न करे और सफल प्रयत्न करके मनको ज्ञानके साधनमें लगा दे। वेदान्त-वाक्योंके श्रवण तथा सुदृढ़ प्रयत्नसे उत्तम ज्ञानकी प्राप्ति होती है ।।
tasmād buddhyā manaḥ samādhāya sarvabhūteṣu sthitaṃ paramātmānaṃ niveśayet | na kasyacid ahitaṃ cintayet, aśakyaṃ vastu na kāṅkṣet, mṛṣāpadārthān na cintayet, saphalaprayatnena ca manaḥ jñānasādhane yojayet | vedāntavākyānāṃ śravaṇena dṛḍhaprayatnena ca uttamajñānaprāptir bhavati || vivakṣatā ca sadvākyaṃ dharmasūkṣmam avekṣatā | satyāṃ vācam ahiṃsrāṃ ca vaded anapavādinīm | yasyāṃ śāṭhyaṃ kāṭhinyaṃ krauryam paiśunyaṃ ca sarvathā nāsti, tādṛśīṃ vācam api svalpamātrāṃ susthiracittena vaktavyām ||
ভীষ্ম বললেন—অতএব বিবেকবুদ্ধির দ্বারা মনকে সংযত করে সর্বপ্রাণীতে অধিষ্ঠিত পরমাত্মায় স্থাপন করো। কারও অকল্যাণ চিন্তা কোরো না; অসম্ভবের কামনা কোরো না; মিথ্যা বিষয় নিয়ে দুশ্চিন্তা কোরো না; এবং সার্থক সাধনায় মনকে জ্ঞানলাভের উপায়ে নিয়োজিত করো। বেদান্তবাক্য শ্রবণ ও দৃঢ় সাধনায় পরম জ্ঞান লাভ হয়। আর যে উত্তম বাক্য বলতে চায় এবং ধর্মের সূক্ষ্মতা উপলব্ধি করে, সে যেন সত্য অথচ অহিংস এবং পরনিন্দামুক্ত কথা বলে। ছল, কঠোরতা, নিষ্ঠুরতা ও কুৎসা-রটনা প্রভৃতি দোষহীন এমন বাক্যও অল্পমাত্রায়, স্থিরচিত্তে বলা উচিত।
भीष्म उवाच
Discipline the mind through discernment and orient it toward the indwelling Supreme Self; pursue knowledge through Vedantic listening and steady effort; and practice dharmic speech—truthful yet non-harming and free from slander, deceit, harshness, cruelty, and gossip, spoken sparingly with a composed mind.
In the Shanti Parva’s post-war instruction, Bhishma continues advising Yudhishthira on subtle dharma: inner restraint (mind fixed on the Self) and outer conduct (ethical speech) as practical disciplines for attaining higher knowledge and sustaining social harmony.