Atithi’s Direction to the Nāga-sage Padma at Naimiṣa (अतिथ्युपदेशः—नैमिषे पद्मनागोपाख्यानप्रस्तावः)
हैरण्यगर्भाच्च वसिष्ठाद्धिरण्यकशिपु: शापं प्राप्तवान् यस्मात् त्वयान्यो वृतो होता तस्मादसमाप्त-यज्ञस्त्वमपूर्वात् सत्त्वजातादू वर्धं प्राप्स्यसीति तच्छापदानाद्धिरण्यकशिपु: प्राप्तवान् वधम्
hairaṇyagarbhācca vasiṣṭāddhiraṇyakaśipuḥ śāpaṃ prāptavān yasmāt tvayānyo vṛto hotā tasmādasamāpta-yajñas tvam apūrvāt sattvajātād ūrdhvaṃ prāpsyasīti tacchāpadānāddhiraṇyakaśipuḥ prāptavān vadham
ব্ৰহ্মা (হিৰণ্যগৰ্ভ)ৰ পুত্ৰ বশিষ্ঠৰ পৰা হিৰণ্যকশিপুৱে শাপ লাভ কৰিলে; কিয়নো সি বশিষ্ঠক অৱজ্ঞা কৰি অন্য হোতা বাছি লৈছিল। বশিষ্ঠ ক’লে—“তুমি মোক তুচ্ছ কৰি অন্য হোতা বাছিছা; সেয়ে এই যজ্ঞ সম্পূৰ্ণ হোৱাৰ আগতেই এক অভূতপূৰ্ব সত্ত্বৰ হাতত তোমাৰ বধ হ’ব।” সেই শাপবলে হিৰণ্যকশিপু নিজৰ নিয়ত বধক প্ৰাপ্ত হ’ল।
अजुन उवाच
Disrespect toward a rightful spiritual authority and disruption of dharmic ritual order (yajña) generate consequences that return with certainty; moral-ritual transgression ripens into fate.
Arjuna recounts that Hiraṇyakaśipu, after choosing another hotṛ and slighting Vasiṣṭha, receives a curse that he will be killed before the sacrifice ends by an unprecedented being; the curse becomes the cause of his eventual death.