जनक–सुलभा संवादः
Janaka–Sulabhā Dialogue on Mokṣa and Non-attachment
जिसका प्रकृतिसे सम्बन्ध हट गया है, ऐसे पुरुषसे मिलनेपर वह विमुक्तात्मा होता है। जो मोक्षधर्मसे युक्त है, उसका साथ करनेसे जीवको मोक्ष प्राप्त होता है ।। शुचिकर्मा शुचिश्वैव भवत्यमितदीप्तिमान् । विमलात्मा च भवति समेत्य विमलात्मना,जिसके आचार-विचार शुद्ध हैं, उससे मिलनेपर वह पवित्रकर्मा एवं पवित्र होता है। जिसका अन्तःकरण निर्मल है, उसके सम्पर्कमें जानेपर वह भी निर्मलात्मा और अमिततेजस्वी होता है
vasiṣṭha uvāca | yasya prakṛtyā sambandho vyapagataḥ, taṃ puruṣaṃ samāsādya sa vimuktātmā bhavati | yo mokṣadharmayuktaḥ, tasya saṅgāt jīvo mokṣam avāpnoti || śucikarmā śuciś caiva bhavaty amitadīptimān | vimalātmā ca bhavati sametya vimalātmanā ||
বসিষ্ঠ ক’লে—যাৰ প্ৰকৃতিৰ সৈতে বন্ধন নিবৃত্ত হৈছে, তেনে পুৰুষক লগ পালে জীৱাত্মা বিমুক্তাত্মা হয়। মোক্ষধৰ্মত প্ৰতিষ্ঠিতজনৰ সঙ্গত দেহধাৰী মোক্ষ লাভ কৰে। তদ্ৰূপ, শুচি আচৰণসম্পন্নৰ সংস্পৰ্শত মানুহ শুচিকৰ্মা আৰু শুচি-স্বভাৱী হৈ অপৰিমেয় দীপ্তিত দীপ্যমান হয়; আৰু বিমল অন্তঃকৰণবিশিষ্টৰ সান্নিধ্যত সিও বিমলাত্মা হয়।
वसिष्ठ उवाच
Association shapes inner transformation: keeping company with a liberated, mokṣa-oriented, and pure-minded person helps loosen one’s bondage to prakṛti and cultivates purity, clarity, and ultimately liberation.
Vasiṣṭha is instructing his listener within the Śānti Parva’s mokṣa-oriented discourse, emphasizing the power of satsanga—contact with the liberated and the pure—as a practical means toward inner purification and release.