कर्मनाशाभावः, गर्भे जीवप्रवेशः, आचारधर्मोपदेशः
Karma’s Non-Extinction, Jīva’s Entry into the Embryo, and Instruction on Conduct-Dharma
संयमाश्चानृशंस्यं च परस्वादानवर्जनम् व्यलीकानामकरणं भूतानां मनसा भुवि
saṁyamāś cānṛśaṁsyaṁ ca parasvādānavarjanam vyalīkānām akaraṇaṁ bhūtānāṁ manasā bhuvi | dānaṁ vrataṁ brahmacaryaṁ śāstroktarītise vedādhyayanaṁ indriyanigrahaḥ śāntiḥ sarvapāṇibhūteṣu dayā cittasaṁyamaḥ mārdavaṁ paradhanagrahaṇecchātyāgaḥ saṁsārabhūtānāṁ manasāpy ahitākaraṇam mātāpitr̥śuśrūṣā devātithigurupūjanam dayā śaucaṁ sadendriyajayaḥ śubhakarmapracāraṇaṁ ca—etat satpuruṣācāra ucyate | etadanuṣṭhānād dharmo bhavati yaḥ sadā prajāvarge rakṣāṁ karoti ||
ব্ৰাহ্মণে ক’লে—সংযম আৰু অহিংসা; পৰধন ন লোৱা; ছল-কপট ন কৰা; আৰু পৃথিৱীত বাস কৰিও মনতেও কোনো প্ৰাণীৰ অনিষ্ট ন কৰা—এইবোৰ। ইয়াৰ সৈতে দান, ব্ৰত, ব্ৰহ্মচৰ্য, শাস্ত্ৰোক্ত বিধিৰে বেদাধ্যয়ন, ইন্দ্ৰিয়-সংযম, অন্তঃশান্তি, সকলো জীৱৰ প্ৰতি দয়া, মনোনিগ্ৰহ, কোমলতা, পৰধনৰ লোভ ত্যাগ, মাতাপিতাৰ শুশ্ৰূষা, দেৱতা-অতিথি-গুৰু পূজা, শৌচ, ইন্দ্ৰিয় সদায় বশত ৰখা আৰু শুভ কৰ্মৰ প্ৰৱৰ্তন—ইয়াকেই সৎপুৰুষৰ পথ বুলি কোৱা হয়। এই অনুশীলনে ধৰ্ম উদ্ভৱ হয়, আৰু সেই ধৰ্মেই সদায় প্ৰজাক ৰক্ষা কৰে।
ब्राह्मण उवाच
Noble conduct (satpuruṣācāra) consists of mental and bodily self-restraint, non-cruelty, truthfulness/non-deceit, non-appropriation of others’ wealth, compassion to all beings, purity, honoring parents/guests/teachers, and disciplined Vedic practice; such observance generates dharma, which in turn safeguards society.
A brāhmaṇa speaker delivers a didactic list of virtues and observances, defining the ethical code of the ‘best people’ and asserting its social function: dharma born from these practices protects the populace.