HomeUpanishadsTripuraVerse 12
Previous Verse
Next Verse

Verse 12

Tripura

परिसृतं झषमाद्यं फलं च भक्तानि योनीः सुपरिष्कृताश्च । निवेदयन्देवतायै महत्यै स्वात्मीकृते सुकृते सिद्धिमेति ॥१२॥

परि-सृतम् । झषम्-आद्यम् । फलम् । च । भक्तानि । योनीः । सु-परिष्कृताः । च । निवेदयन् । देवतायै । महत्यै । स्व-आत्मीकृते । सु-कृते । सिद्धिम् । एति ।

parisṛtaṃ jhaṣamādyaṃ phalaṃ ca bhaktāni yonīḥ supariṣkṛtāś ca | nivedayan devatāyai mahatyai svātmīkṛte sukṛte siddhim eti ||12||

مَن يقدّم للإلهة العظمى السكبَ الجاري (الليبيشن)، والسمك وما شابهه، والثمار، وقرابين «اليوني» المُحكَمة الإعداد، يبلغ السِّدهي بفضل العمل الصالح الذي جعله خاصّته، مُتملَّكًا في باطنه.

Offering to the great Goddess the flowing (libation), fish and the like, fruits, and the yoni-offerings well-prepared, he attains siddhi through the meritorious act that has been made his own (internalized).

Upāsanā leading to siddhi; external ritual (karma) integrated as internal realization (svātmīkaraṇa)Mahavakya: No direct link; can be read as preparatory (sādhana) supporting mahāvākya-realization by purifying mind and internalizing worship.AtharvaChandas: Prose / irregular anuṣṭubh-like cadence (non-strict)